torsdag 29 september 2016

Kommunismens svenskhet

Foto: Astrid Nydahl
Ur en artikel i dagens Göteborgsposten av Adam Cwejman:

"Till skillnad från nazismen som efter andra världskriget blev omöjlig i offentligheten och inom alla institutioner, kunde kommunismen och dess många förgreningar leta sig in på universiteten, i tidningarna och kultursfären. Där kunde aktivisterna i lugn och ro relativisera, förminska och förvrida de kommunistiska regimernas brott. Det gjorde att kommunismen i någon mån har varit salongsfähig i Sverige, eftersom dess brott konstant har omdefinierats och reviderats i historieskrivningen.

Att vara medlem i Sveriges oreformerade marxist-leninistiska parti utgör ingen skymf som omöjliggör en roll i det offentliga. Att folkkära personligheter, från Sven Wollter till Pia Sundhage, tillhör ett parti som ägnar sig åt historierevisionism rörande massmord uppmärksammas aldrig i hyllningsartiklarna. Deras partipolitiska tillhörighet som mest anses vara en kuriös detalj, inget att uppröras över.


Det är ingen som accepteras i offentligheten med brasklappen 'tja, han är nazist men vilken fantastisk röst han har!'. Det finns ingen fascist, högerextremist eller nazist vars politiska gärning eller bakgrund visas förståelse, 'han vill ju egentligen bara väl'".

Tre nya pocketböcker


Torun Börtz: Betongen brinner. Om utanförskap i upploppens Frankrike (pocketutgåva, Bucket List Books)
Torun Börtz: När sista dörren stängts (pocketutgåva, Bucket List Books)
Simone de Beauvoir: Misstag i Moskva (pocketutgåva, Bucket List Books, översättning av Helén Enqvist, förord av Èliane Lecarme-Tabone)

Torun Börtz. Foto från Bucket List Books.






Pocketboken förblir ett vinnande koncept. Ett lägre pris och ett lätt och hanterligt format i kombination borgar alltid för framgång. Pocketböcker är de enda jag tar med på resa. Och att läsa pocketböcker sängliggande är bra när man har artrosvärkande händer.


Nu släpper Bucket List Books tre stycken för höstläsning. Två av dem är skrivna av Torun Börtz och de har båda Parismotiv. Hennes roman När sista dörren stängts är ett mycket starkt drama. Jag recenserade originalutgåvan och skrev då bland annat:

Nedjma, ursprungligen algeriska, har tillsammans med sin två barn Fathia och Momo flytt mannen/pappan. Hon hamnar på ett hotell av c-klass, där hon får hyra ett sunkigt rum för 600 euro i månaden. Hon har inget val, inte ens den vidriga toan i trapphuset kan få henne att försöka något annat. Det är romanens utgångspunkt. Runt denna punkt spinns sedan en historia som visar oss att det i Paris också finns ett väl formulerat motstånd mot den usla bostadssituationen, och det faktum att enskilda hyresvärdar grovt utnyttjar de människor som av ren nöd tvingas in i deras rum eller lägenheter. Börtz skildrar såväl miljöer som enskilda individer övertygande och starkt.

Den andra berättelsen utgår från mannen med de vassa armbågarna, den cyniske 'affärsmannen' Alain som äger det sunkiga hotell där ett bistert galleri av drinkare varje dag hänger i baren. Det är han som en gång i månaden samlar in hyran och ger ett kvitto på halva summan tillbaka till de boende. Han ser sig som en vän i nöden. 'Hade inte jag så hade någon annan' är hans mantra. Han skäms verkligen inte. Han är en klassisk profitör med allt vad det innebär. Också honom och hans familj skildrar Börtz övertygande.”

Börtz andra bok, Betongen brinner, utkom 2007, men dess ämne är i högsta grad aktuellt och samtida. Inte minst här i Skåne ser vi hur förorterna, inte minst bilarna som finns där, brinner. Och vi ser hur lokalpolitiker och polismyndigheter vädjar till befolkningen om tips. Handfallenheten är påtaglig. Kanske kan man lära något väsentligt av Börtz bok. Om inte annat får man ett tidsdokument som visat sig giltigt och talande också år 2016.

I Simone de Beauvoirs lilla roman/långnovell Misstag i Moskva förflyttas vi till ett land som inte längre finns: Sovjetunionen. Misstag i Moskva skildrar en identitets- och relationskris mellan de två pensionerade lärarna Nicole och André som befinner sig på resa till Moskva. Man kunde önska mer av tidens och platsens särskilda egenskaper, nämligen diktaturens och förtryckets Moskva mitt i Kalla kriget. Men fokus ligger inte där utan i parets relation och dess kris. Texten är förstås också en pusselbit till förståelsen av Simone de Beauvoirs livsverk. Förlaget presenterar boken så här:


"Kortromanen Misstag i Moskva skrevs 1966-67 men publicerades först 1992 i tidskriften Roman 20-50. Det är berättelsen om ett gift par som beger sig till Moskva för att besöka makens dotter från ett tidigare äktenskap och där upplever en kris i sin relation. Simone de Beauvoir hämtar inspiration från de återkommande resor som hon och Jean-Paul Sartre gjorde till Sovjetunionen mellan 1962 och 1966 på inbjudan av sovjetiska författarförbundet. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna. Misstag i Moskva har aldrig tidigare publicerats i svensk översättning.

Boken är den första i en ny serie klassiker från Bucket List Books – Simone & Co. Serien kommer främst att bestå av berättelser skrivna av kvinnliga franskspråkiga författare, men ingen regel utan undantag. Både män och böcker från andra språkområden kan komma ifråga."