måndag 24 april 2017

En liten anmärkning om Johannes Brahms


Jag läser Karl Aage Rasmussens bok om Brahms. Den utkommer på fredag och jag återkommer med en recension.

Efter politisk turbulens uppstår alltid behovet av annat. Kultur. Den som står en smula högre än den politiken kan erbjuda. Nedan finns ett vackert stycke av Brahms: Haydn-variationerna med Wienfilharmonikerna under Leonard Bernstein. Och här ett litet citat ur Rasmussens bok (sidan 143):
"I Wien, mere end noget andet sted, ødslede den kapitalstærke, liberalt indstillede middelklasse alla de midler på kunst og kultur der var tilovers når livets fornødenheder var betalt. Det var hvad man senere - ofte nedsættende - kaldte bedsteborgere, politiskt konservative som satte ro og orden i højsædet, oplyste kunstelskere og kulturforbrugere der idealiserade kunstens udøvere. Altså netop det publikum Brahms skrev sin musik for, og et værdisæt han identificerede sig med. Som barn af underklassen, som i egne øjne utilstrækkeligt uddandet (og dannet), bestod af det ideelle publikum for ham av connaisseurs."

Förintelsen - minnesdagen i Israel, just idag

Det är alldeles märkvärdigt att en hel flock "nya" förintelseförnekare nu träder fram och erkänner sin sympati för dårarnas och konspiratörernas religion. Det är nämligen just idag man högtidlighåller minnet av alla de mördade, Yom HaShoah (יום השואה)Times of Israel skriver:
Israelis across the country paused for two minutes Monday morning in memory of the six million Jews who were murdered in Europe under Nazi rule as a siren pierced the clear blue sky in an annual marking of Holocaust Remembrance Day. The siren was to be followed by ceremonies at schools, memorials and elsewhere in honor of those who lost their lives, as well as Shoah survivors  at the Yad Vashem Holocaust memorial and museum in Jerusalem, where dignitaries will lay wreaths next to a monument commemorating the Warsaw Ghetto Uprising of 1943.
Något lite av vad som sker idag:
Zelda Schneersohn Mishkovsky (1914-1984)
The theme of this year’s commemoration is “Restoring Their Identities: The Fate of the Individual During the Holocaust,” Yad Vashem said ahead of Remembrance Day.At 11 a.m. the Knesset was scheduled to mark the day with a ceremony titled “Unto Every Person There is a Name,” in which lawmakers recite names of victims of the Nazis for nearly two hours.The ceremony’s name comes from a famous poem by the Israeli poet Zelda Schneersohn Mishkovsky (commonly referred to by her first name alone). The musical version, which is often played at memorial ceremonies, repeats, “Unto every person there is a name given by…their mother and father,” “their sins,” “their loves,” and “their death.”
Lars Vilks uppmärksammar saken på sin blogg och skriver bland annat:
Så har vi detta med förintelseförnekarna. Nu är det vanligtvis så att förnekarna inte är blånekare utan petar i kanterna. Antalet mördade judar är ett favoritämne och alldeles särskilt är siffran 6 miljoner offer intressant. Denna siffra vecklas ut en vidare ram som handlar om en prefabricerad siffra bakom vilken den judiska världskonspirationen döljer sig. 
(Ingrid) Carlqvist tycks ha varit ute på en tur i konspirationsvärlden och smittats av de därstädes rådande stämningarna. Carlqvist får naturligt nog ifrågasätta vad hon önskar, det skall aldrig vara förbjudet. Men i den position hon intar som islamkritiker blir det problem med trovärdigheten.
Läs hela hans text här.

Tidigare texter i ämnet här i bloggen: här, och här.


Måndag mellan valet och sjukhuset

Foto: Astrid Nydahl
När vi vaknar denna måndagsmorgon vet vi väl vem som gick segrande ur den första omgången i det franska presidentvalet. När jag skriver dessa rader är det ingen som vet (utöver konspiratörerna och tankeläsarna på nätet), men nog anar vi alla ungefär vad som ska ske.

Under söndagen gjorde jag det enda som kan mildra upprörda känslor. På väg upp till Vånga utmed Ivösjön, högt över den med vidunderlig utsikt, såg vi bokskogen spricka upp i grönska. Varje backe var vitsippsklädd. Nere vid sjön lite senare fanns det inga andra människor än vi. I solskenet kom plötsligt en mycket stark vind och slog oss i ryggen med sin kyla.

Hemkommen fanns det en överensstämmelse mellan kropp och själ. Trötthet, lågt socker, tillfredställelse. Inte en tanke på det franska valet. Inte en tanke på alla de politikens analfabeter som tror att den som skriker högst har de bästa idéerna. När måndagsmorgonen kommer är jag redan på väg till centralsjukhuset. Första timmen blir hos en ögonläkare som ska se hur pass långt den grå starren kommit och om det är dags för operation. Den andra timmen ska jag sitta med en mängd andra patienter i en korridor med färdigdroppade ögon som inte längre kan se mer än handen framför sig. Första halvan av timmen sitter jag där, andra halvan blir ögonbottenfotografering. Det är med några års mellanrum platsen för besked om hur pass mycket skada diabetesen har ställt till.

Jag önskar er en bra start på veckan.

söndag 23 april 2017

Trollen spricker alltid... Avpixlat & judehatarna

Foto: Astrid Nydahl
Det är sant som det gamla ordspråket säger, att trollen spricker i samma stund de träffas av lite ljus. Man kan säga att någon släppte in ljuset över Avpixlat. Efter att Jan Sjunnesson, sakligt och i lugn ton, visat hur antisemitismen blottats, har en hel armé av klassiska judehatare slagit följe i kommentartrådarna. Det är inte minst genom dem man ser hur saker och ting hänger samman. Det går inte att bortse ifrån att det sedan starten finns en mycket intim relation mellan denna "det har brunnit x gånger i förorten x"- uppräkning och kommentatorerna som bara i undantagsfall undviker det upphetsade masspråket. Nu finns det förvisso ett litet antal bland dem som säger "släpp ämnet, vi bara förlorar på det", och jag tänker att det kanske är de politiskt klokaste av dem. Vad de säger är "låt oss hata judar lite diskret i bakgrunden, om vi visar vårt hat kommer vi att förlora allt det vi byggt upp".

Jag hoppas att dessa dagar kan vara lärorika. Men jag tror det inte. När det gäller antisemitismen har jag inga illusioner. Den härjar i de mest civiliserade länder med cyklisk envishet. En vän säger att den återkommer vart femtionde år. Det innebär att det blev en lite längre paus den här gången. Men också i dessa pauser bubblar och fräser det konstant. Utvecklingen bakom muren fram till 1991 talar sitt tydliga språk, såväl Polen som Ungern är varnande exempel. Nu behöver vi inte resa österut utan kan i det forna folkhemmet se hur den griper tag i människor som tidigare inte tänkt sådana tankar. Nu kräver man "bevis för att förintelsen ägt rum". Herregud, det är på sandlådenivå. Finns det någon enskild händelse under 1940-talet som dokumenterats mer utförligt i forskningen och litteraturen? Jag skulle inte tro det. Förnekelsen är ett oförskämt slag i ansiktet på de få som fortfarande lever och som på sin egen kropp fått erfara innebörden. Det är det också för alla de barn och barnbarn som alltid burit på denna börda.

Det är inte en anständig tid vi lever i, det trodde och tänkte jag inte. Men för att alls kunna andas är det en plikt att, varje gång det är nödvändigt, protestera mot dessa barbariets talespersoner, också när de befinner sig mitt i den svenska politiken.




lördag 22 april 2017

"Sverigevänner" och antisemitismen

Foto: Astrid Nydahl
Uppdatering:

Precis som förväntat regnar det in judehatare i min inkorg. Det gemensamma för dem är att de är anonyma. Om man nu bekänner sig till antisemitismens huvudfåra - förintelseförnekelsen - borde man rimligen kunna underteckna sina texter med namn. Men så sker aldrig. Därför: jag godkänner inga anonyma inlägg till denna bloggpost, varken från "Sverigevänner", nazister eller andra som tycker sig ha sett sanningen.

Här följer nu den ursprungliga bloggtexten:

Jag måste, trots att jag egentligen är så trött på hela eländet, nu ge er länkar till den senaste rundan kring antisemitismen. Jag gör det av principiella skäl. I och med de senaste dagarnas turbulens kring Rolf Malms krönika på Avpixlat har mycket klargjorts. Vi vet var vi har antisemiterna. Vi känner deras argument. När de dyker upp orsakar de alltid en spricka mellan människor - vänner, kollegor och andra - och det är just det vi nu bevittnar. Och det är bra. Sprickor rensar luften och visar tydligt vad frågan gäller.

Svenska kommittén mot antisemitism först här. Och här Rolf Malms krönika som utlöste skredet.

Här sedan Ann Heberlein om "den tidlösa antisemitismen".

I diskussionen sticker hela tiden Ingrid Carlqvist ut som en tämligen nyfrälst antisemit, men som redan nu också börjar grubbla på om förintelsen verkligen ägt rum. Heberlein kommenterar: 
Wow. Det är som att se in i ett parallellt universum. Det är några stycken som bor där med Ingrid Carlqvist och Rolf Malm. Nordiska motståndsrörelsen, NMR, delar i allt väsentligt Carlqvists och Malms världsbild. De är oförbätterliga förintelseförnekare, ja de går så långt så att de angriper människor som överlevt Förintelsen. När Emmerich Roth, överlevare från Förintelsen, föreläste på Åsö gymnasium i Stockholm stod medlemmar ur NMR utanför och delade ut flygblad med budskapet att förintelsen aldrig ägt rum. Magstarkt, minst sagt – men det blir värre. Fyra medlemmar ur NRM är misstänkta för att ha planerat att placera ut sprängladdningar på flera platser i Göteborg, bland annat vid två flyktingförläggningar. Det här är alltså riktigt obehagliga typer. De nöjer sig inte med att dela ut flygblad. De går till handling, våldsam handling. NMR förespråkar mycket riktigt också våldsam revolution, något de inte försökt dölja.
Ingrid Carlqvists historia är jag väl bekant med. Det började med att jag blev inbjuden av danska Trykkefrihedsselskabet att föreläsa om situationen i Sverige. Inbjudan kom från Katrine Winkel Holm. När jag tackade nej bjöd de istället in Carlqvist. Hon blev snabbt vän och allierad med Lars Hedegaard, och tillsammans startade de veckotidningen Dispatch International. Efter lång betänketid började jag medverka i den, mest med kulturmaterial. När Carlqvist och Hedegaard satte sig och samtalade i en amerikansk nazi-radio lämnade jag dem och förklarade varför i maj 2013(not 2) Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och nu är Carlqvist en av den svenska nazirörelsens utvikningsflickor. Det är bedrövligt. Och ändå så logiskt.

Heder åt Jan Sjunnesson som tar avstånd från detta i klara ordalag. Så hängs han också ut av Avpixlats chefredaktör som "illojal" (se not nedan). Men det är just illojal man måste vara när judehatet sticker ut sitt fula tryne. Sjunnesson skriver:
Den 14 april 2017 publicerade Avpixlat en krönika av Rolf Malm som innehöll antisemitiska påståenden. Han beskrev judar som om de agerade gemensamt, vilket är en konspiratorisk föreställning. Vidare skulle svenska judar på 1960-talet vilja slita sönder det svenska samhället. Detta lika illa tänkt och formulerat som resten av Malms utfall. Jag tar bestämt avstånd från hans åsikter och från Avpixlats publicering.  Den borde inte ha gått igenom en redaktionell granskning.
Och om Carlqvist tillägger han:
Den radikalisering högerut som präglar delar av den Sverigevänliga rörelsen bekymrar mig. Den är odemokratisk, antisemitisk och bidrar till fortsatt marginalisering och beröringsskräck av sunda islam- och invandringskritiker. Denna utveckling har tyvärr inte avstannat sedan ungdomsförbundet SDU:s ledning uteslöts ur moderpartiet 2015, utan tagit nya vägar på nätet och bland grupper på gatorna. Jag lyssnade i helgen 4/2 på journalisten Ingrid Carlqvists föredrag i Göteborg, ”Från Sverige till Absurdistan”.
Ni kan själva höra henne på YouTubekanalen IngridochConrad. Där pekar hon ut att fyra invandringsförespråkare på 1960-talet var judar. Dessutom lanserade hon webbtv-kanalen Norse News som görs i samarbete med Henrik Palmgrens Red Ice Radio, en svensk-amerikansk högerextremist (se DN, 3/2, 2017 ). Slutklämmen på föredraget var att det nedlagda högerrevolutionära Svenskarnas Partis ordförande Stefan Jacobsson bjöds upp på scenen.
Not: I normala fall skulle jag aldrig länka till Avpixlat. Men den här gången är det befogat, inte minst för att Dagerlind under rubriken "Ingen antisemitism på Avpixlat" visar hur cynismen bland dessa så kallade "Sverigevänner" ser ut. Det är bra att bubblan spricker, så vi alla kan se hur den egentligen är funtad. Är jag förvånad? Inte det minsta.

Not 2: I den Chicagobaserade nazistiska radiokanalen Republic Broadcasting Network, med programledaren Deanna Spingola som tidigare gjort beundrande program om Hitler och Tredje riket, och som har nära band med det amerikanska nazistpartiet American Freedom Party.

fredag 21 april 2017

Terror i Paris. Nedräkning pågår

Ännu ett terrordåd. Paris igen.

Om man tror att man med politikens medel och metoder kan stoppa den islamistiska terrorn (se Magnus Norell, DN) i Europa bedrar man sig. Oavsett vem som sitter på presidentposten kommer den att fortsätta. Skenfäktningar och akuta insatser - gripanden, fängslanden, undantagstillstånd, också deportationer - kommer bara att skjuta problemet en smula framför oss.

Jag tror att man måste betrakta terrorismen från islams väpnade styrkor som en av flera väsentliga delar av den civilisatoriska nedräkningen. Den angriper och tvingar oss till rädsla och motstånd, om än fåfängt. Vi äts upp inifrån av fragmentiserade, atomiserade samhällsfenomen. Några homogena samhällen finns förstås inte kvar. Sådana faktorer i kombination med en allt rusigare konsumtion för lånade pengar, familjens upplösning och sönderfall och en allt lägre bildningsnivå kan väl pekas ut som nedräkningstecken. 

Vårt Europa kan inte längre peka på turken och tala om "Europas sjuke man". Vi måste förstå att hela Europa är tidens sjuke man. En civilisatorisk nedgång hör till historiens lagbundna utveckling. Studera hur Romarriket - detta väldiga och mäktiga - gick under! Parallellerna till samtidens västerländska civilisation är slående.

Nedräkningen pågår. Det innebär inte att vi ska sitta med armarna i kors. Men det innebär att vi måste veta varför vi inte gör det.