*
Höstgulnaden som bara beskrev en livscykel i dess förmultningsstadium, blir nu också något annat, förebådar om något i grunden avgörande, något som ska forma våra liv på ett sätt ingen av oss kunnat ana. Förmultningen sker parallellt med den våldsamma vågen är väckelse och frälsning; de lyckliga, unga ansiktena som ropar "Freedom go to hell", som går i täta led, tolv och tolv, utmed storstädernas gator, med krav som skrämmer och gör dem själva uppfyllda av en vision vi inte sett sedan Stalin och Hitler började dra streck på världskartorna och forma en hel generation, dess barn och barnbarn, dess föräldrar, byar och städer. Ja, det gulnar fortare nu. Förmultningens friska aningar rymmer något annat denna höst, något hotfullt, draperat i grönt men i samklang med dödsharpan.
*
I det egna livet pågår också en process. Idag har jag lämnat de sista proverna. På tisdag hoppas jag ha en preliminär karta över det inre landskapet. Var det onda sitter och varför. Vad som kan göras för att mildra smärtan. Den processen är lång och plötsligt en självklar del av vardagen.
Foto: U.W. Västra Nyland, Finland.