Kungen besöker Sevedsplan i Malmö på fredag. Ibland undrar man vad som pågår i det svenska samhället. Jag föddes och levde mina första sex barndomsår där, på Rasmusgatan. Den gatan, och hela kvarteret har nått ryktbarhet tack vare den extremt höga brottsligheten. Det är stället man ska promenera genom om man vill riskera en kula i magen, ett knogjärn i ansiktet eller någon annan oskön behandling från de kriminella gängen. Vad ska kungen göra där? Läs den lilla blänkaren jag länkar till ovan. Svaret är lika förbluffande som självklart: i det gettoiserade Sverige hjälteförklarar man varje ung människa som försöker leva ett hederligt och anständigt liv. Som om det inte var det allt egentligen gått ut på. Men när omgivningen är grovt kriminell blir de avvikande - det vill säga hederliga och vanliga - människorna föremål för ett slags upphöjdhet vars absurditet bara kan mätas med vår tids mått. För femtio år sedan hade det varit rakt tvärtom på Rasmusgatan. Men det förstod vi inte då.På bilden promenerar min mamma med mig och min yngre bror på Rasmusgatan. 1955 eller 1956. Garanterat pistolfritt och tryggt. Bara i sandlådan förekom en och annan tvist mellan barnen.
2 kommentarer:
Levde vi i någon sorts paradis då? Jag får alltmer det intrycket. Man lämnade sin cykel olåst på morgonen och den stod kvar på kvällen..
Man gick säkert genom ett nattligt Stockholm.
Vad har blivit så fel?
Ja men nog är det ett hjältedåd att försvara hederligheten i en solkig omgivning! Det har det väl alltid varit, på alla sådana platser. Att just den här platsen solkats ner är ju inte de här ungdomarnas fel.
Skicka en kommentar