Varje dag som börjar med koltrastsång och solsken ter sig som en anakronism. Hur skulle jag kunna ta vara på en sådan dag? Jag, den sämst lämpade.*
I telefon, mitt barnbarn Alma: "Morfar, jag tittar på bilder av dig och saknar dig. Sedan drömmer jag om dig." Kan en åldrande man få en större gåva?
*
Varje steg jag tar är ett steg tillbaka. Enda framkomliga vägen är att sitta stilla.
*
Den nästan tomma frysen blev full. Döda djur genomfrusna för mänsklig överlevnad.
*
AM skriver om sin framlidne man: "Fanns inget han inte visste". De människor som dött för oss framstår alltid som större i minnets svaga ljus. Jag ser så på mina vänner, de döda är alltid klokare än de levande. Vi behöver minnas dem så.
*
Augustikväll. Sitter i bokskogskanten med min äldste son, äter vildsvinskött och dricker rött vin. Vad önskar jag mer? Mer tystnad, inget annat. I hemstaden pågår mullret, köpmännen hoppas alltför mycket av den internationella scout-sammankomsten. De tror att scouten först och främst vill konsumera. Mera.
Foto: Ulrika W.
