söndag 6 november 2011

Vid Alfons grav.

Där de döda andas på oss väcks vi till minnen. Vi står förundrade vid gravstenar och gräsplättar, för andra vid havsvikar där askan spridits.

Ändå kan vi höra deras röster i vinden. Vi kan höra och se dem som om de aldrig hade lämnat oss. Som vore vi alla kvar.

Bilden: mitt barnbarn Alfons grav, V. Vrams kyrkogård, Tollarp.

2 kommentarer:

Frederick sa...

Vad vackert skrivet, Thomas. Jag sänder dig en tanke.

Gabrielle Björnstrand sa...

sant!