tisdag 6 december 2011

Litenheten

Så liten man blir, när man klockan sju på morgonen ligger på en brits iklädd plastförkläde och har en gastroskopislang inkörd genom munnen ända ner till tolvfingertarmens mynning. Saliven rinner nerför skägget. Man kan inte protestera, inte kommentera. Allt man ska göra är att lyda andningsinstruktionerna. Det gjorde jag. Nu kommer det att dröja länge innan jag gör det igen.

Mitt äldsta barnbarn fyller fjorton den här månaden. Det ger lite perspektiv på tillvaron. Visst minns man sig själv som fjorton? Jag minns det som en svår passage, från barndom till vuxenliv, med allt vad det handlade om: förälskelse, förvirring och förbjudna saker. Man trevade sig bokstavligt talat fram i erotiken och politiken. Man behövde bara tre år på sig, sedan var också ungdomslivet i föräldrahemmet över. Tillsammans med min vän C. flyttade jag till egen lägenhet på Gamla väster i Malmö. Tre rum och kök, kallt vatten och toa i trapphuset för 350:- kronor i månaden. Hur gör de unga idag? Finns det lediga rum på förläggningarna? Finns det alls bostäder för dem?

Vuxenlivet har sin charm. Och det var definitivt inget att sträva efter. Man hade redan som 14-åring förstått några grundläggande och nedslående saker om livet.

Foto: A. Nydahl