Existens. Samhälle. Läsning. "Det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz." Imre Kertész i Den sista tillflykten (översatt av Ervin Rosenberg)
onsdag 4 april 2012
Vem är det jag lyssnar på?
Magiska sopor var det, när jag skulle göra mig av med tomflaskor. Bakom containern stod en kasse med cd-skivor. En lapp: "Du som hittar det här får det".
Jag fann tre cd-skivor i denna kasse jag lyssnar till. Artisten skulle vara Bonnie Prince Billy. Jag letade och såg att han egentligen heter Will Oldham. Jag förstår att han är en sångare som man kan sjunka till. Och det gör jag, oavbrutet. En ung man som sjunger med en äldre mans visdom. En röst som leder mig till det vattenhål jag alltid söker: desperadons, melankolikerns, misantropens... eller vad man nu väljer att kalla den verkliga - ickekonsumerande - människans vattenhål.
Det var stråkkvartetten i inledande Love Comes To Me som tog mig så. Det är den sången som finns i videon ovan.