Foto 13 april 2014: Astrid Nydahl |
Läser nu Antonio
Gramscis fängelsebrev i Ekerwalds översättning.
Funderar på två saker:
Hur är det möjligt att
finna denna rika livsvisdom i så unga år, trots fattigdom, elände och svår
sjukdom?
Den andra funderingen
blir mycket konkret: jag befinner mig i ett torrt och varmt rum, jag har hela
och rena kläder på mig, jag har all den medicin jag behöver för mina sjukdomar.
Gramsci levde de sista elva åren av sitt korta liv i en kall och fuktig
fängelsecell plågad av sjukdomarna.
Men det tillstånd som gavs honom att skriva
och läsa tycks ha avgjort saken.
Nå: skulle skrivandet
och läsandet ha räckt? Det är möjligt, men jag har svårt att föreställa mig det.