Den befriande stillheten

Småland 4/10. Foto: Astrid Nydahl

Eftersom det litterära Nobelpriset står för dörren under torsdagen kom jag att tänka på hur livet var förr i jämförelse med nu.

Stillheten kom på allvar till mig när jag hoppade av allt tidningsskrivande. Det blev underbart tyst. Ingen ställer några frågor, än mindre ställer några krav. Jag får förvisso då och då förfrågningar om enskilda uppdrag men mitt svar är alltid nej.

Nu vet vi att också GT och Kvällsposten "drabbats" av pressdödens konsekvenser; båda tidningarna förlorar från och med 1 januari 2015 sina kulturredaktörer, ledarredaktörer och fotografer. Det som skrivs kommer från Stockholm. Tidigare i år hände det Helsingborgs Dagblad som blir en lokal edition av Sydsvenskan. När kulturredaktionen på HD försvinner blir det Malmötexterna och Malmöbesluten som tar över. Vad lokaltidningen här gjort och gör med kultursidan blir alltmer mystiskt, men det sägs vara ett framsteg att sampublicera med sex andra lokaltidningar.

Det var en annan tid då jag var frilansare. Det var huvudsakligen före digitaliseringen. Jobb fanns det alltid att få, även om arvodena stod stilla och därmed i praktiken minskade. Jag trivdes med det mesta och särskilt med utlandsuppdragen. Men att hamna i litteraturkritikens krets är i det närmaste en åsiktstävling utan slut. Den har jag inte saknat en sekund. Ändå har jag fått skriva mycket om just Nobelpristagare.

Mina dagar är fria. Jag sitter vid havet när det passar mig. Den befriande stillheten härskar.