söndag 9 november 2014

Like father like son

Med Tobbe på Sofiero några timmar före Leonard Cohens konsert.
Ett uttryck Tobbe använde mer än ofta var just Like father like son. Det fanns förstås ett humoristiskt skimmer över det, men ibland undrar jag om han inte innerst inne menade vad han sa. Det mesta vi talade om här i världen kunde få den knorren, men den kom väl mest till användning när vi kom in på fel och tillkortakommanden. Alkoholen var ett sådant ämne. Kunde jag klandra Tobbe för hans öl- och whiskydrickande när jag själv gjorde det? Självklart inte. Så småningom förstod jag också - bortom oron - att alkoholen gav honom de enda stunder då han var fri från anfallen. Under våra 28 år tillsammans var det förbluffande lite vi var oense om. Hans hårdrock förstod jag mig aldrig på, men vi delade så mycket annat i musikväg, inte minst jazzen och Cohen. Vi hade ett enda praktgräl, det var för tolv år sedan. Men som söner ofta gör med sina fäder var det nog en hel del han fann svårbegripligt med mig (och jag drar mig då till minnes hur svårt min egen far och jag hade att förstå varandra). Nu när Tobbe är borta kommer alla frågorna och allt jag hade velat tala med honom om. Insikten om att det aldrig kommer att ske är outhärdligt svår.

***

Och som sin far var han oerhört förtjust i Diana Krall. Den här konserten i sin helhet hade han på dvd och såg den under en period varje kväll. Då ringde han och nästan sjöng av glädje i telefonen över att det fanns och finns sådan musik!