torsdag 31 december 2015

Nyårstankar, nyårets tanklöshet



Det finns alldeles för mycket i backspegeln, jag fingrar och vrider på den och ser människor som anländer till stationerna utan att ens veta vilket land de befinner sig i, jag ser pizzor som växer till jättesvampar, jag ser vanligt bröd förvandlas till jordenruntförsörjare, och skylten Välkommen som blinkar i alla väderstreck, i backspegeln får inte mina barnbarn ens plats eftersom den redan visar allt det som regeringsorganen, SVT, rikspressen och hojtarna redan bestämt och anvisat vad som skulle synas…

och så tar jag ett djupt andetag och tänker

att det förstås inte blir det minsta annorlunda bara för att vi ändrar siffran fem till siffran sex och lär oss skriva ett nytt årtal, ingenting förändras och ingenting kan beskrivas som ”bättre” eller ”sämre”, eftersom den tid som fanns då inte finns nu, den tid då vi lärde oss att som européer, ”kristna” eller något sådant, kunde visa solidaritet med varandra och ta hand om de bröder eller systrar som hölls nere med asiatiska metoder – kommunismen just i vår tid – och vi därför sa välkomna till ungrarna, polackerna, ex-jugoslaverna, alla de människor som offrats på stormaktsspelarnas bräde, alla de män och kvinnor som skulle vara en insats i kallakrigspelen mot de nordamerikanska staterna, de som i sin tur använde vår kontinent för sina intressen…

och så tar jag ett djupt andetag och tänker

att bokstavligt talat varje program och varje illusion är en del av det politiska bedrägeriet och att inga, verkligen inga, sådana människor ska tas på allvar eftersom de med oss, oss alla, vill skapa nya spelpjäser, nu i den euro-asiatiska putinska doktrinens namn -från Trondheim till Vladivostok - vill ge oss nya illusioner, sådana vi redan sett i andras namn, men vi vet ju att det som ska ske redan har skett så många gånger att vi nästan inte orkar upprepa namnen, krigen, striderna, stupen, dödssätten, eftersom vi också fått erfara de familjenära självmorden, de programstinna politikerna och filosofierna och sett hur väl de passar in i det pågående helvetet…

och så tar jag ett djupt andetag och tänker

Jag säger inte ett enda ord till inför det nya året, jag häller upp två, tre, fyra eller fler glas av det vita vinet och jag stänger alla fönster och alla dörrar och jag sjunker ner i en sömn som överskrider alla dags-, vecko- och månadsnamn, jag sjunker ner där jag finner frid, den enda frid som går att kombinera med levandet, det sega, det tröga, det enda som finns före döden, den enda och slutgiltiga.



onsdag 30 december 2015

Måhända ett gott nytt år

Foto: Astrid Nydahl
Jag står i London och ser människomassan dra fram. Den är tät, irriterad, stressad. Men den har bara ett för ögonen: köpenskap! Detta vansinne utbröt redan den 26 december. Julfriden var över. Bara konsumismen återstod. En stor butikskedja försökte förklara varför: "Vi är så besvikna på jultomten."

Det känns plakatartat att skicka iväg nyårshälsningar under sådana omständigheter, men jag gör det ändå. Med reguljär blogg återkommer jag en bit in i januari.

Mina läsare önskar jag i alla fall

Ett någorlunda bra 2016


tisdag 29 december 2015

29 december

Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre
Var jag än möter dem, dessa 1900-talets intellektuella vänsteraktivister, ser jag att det som förenar dem är förenklingen, den svartvita som saknar alla gråskalor. Jag känner igen dem i högeraktivisterna. Jag känner igen dem i liberala mellanmjölksmänniskor. I varje politisk ideologi tycks den inbäddad: den svartvita verkligheten. Snart kommer det nya året. Allt är sig likt, från Eslöv till Madrid, från London till Budapest.


måndag 28 december 2015

28 december

Foto: Astrid Nydahl
Det kommer en stund då man märker
att tystnaden inte alls behöver sökas upp,
att den länge har funnits 
alldeles i grannskapet
(...)
Tystnaden behöver ju aldrig själv färdas,
den är alltid vid sitt mål
och dess väntetider kan ingen mäta.


(Ur Tystnaden av Carl-Erik af Geijerstam)


söndag 27 december 2015

27 december

Foto: Astrid Nydahl







I takt med att jag stelnar
och knäna låter som medar mot grus,
får också mitt språk tukt,
deformeras, återuppstår, förblöder.
Jag skulle kunna bygga hus
med slaggstenen som blir över.

(Ur Att dikta av Stig Sjödin)

lördag 26 december 2015

26 december

Foto: Astrid Nydahl
Jag vill att du
är mig nära,
så nära.

Du med älskad kropp,
du i kroppen.


(Ur I rörelsen av Anna Rydstedt)

fredag 25 december 2015

25 december

Foto: Astrid Nydahl
Mitt hjärta.
Jag måste tillbaka till det varma vattnet,
där jag låg liten en gång.

(Ur Mitt hjärta av Anna Rydstedt)

torsdag 24 december 2015

Julafton. 24 december 2015

Foto: Astrid Nydahl
Föda mig själv, det barnet, detta barn, mig själv.


(Anna Rydstedt, ur Soldikt 1982)

onsdag 23 december 2015

23 december

Foto: Astrid Nydahl
Struntprat att jag lever sörjande,

att minnena förtär mig.

Rätt sällan gästar jag mitt minne

som faktiskt är rent störande.


(Anna Achtmatova: ur I minnets källare, i
översättning av Barbara Lönnqvist)


tisdag 22 december 2015

22 december

Foto: Astrid Nydahl
En kylig vinterdag sätter sig mannen i solen och väntar
på att molnen skall komma. Med dem finns nyheter
norrifrån...


(Nuno Júdice: ur Fritt navigerande
i översättning av Marianne Sandels)

söndag 20 december 2015

Jul- och nyårshälsningar till läsarna

Till alla läsare av bloggen och av mina böcker vill jag önska

EN RIKTIGT GOD JUL

och

ETT BÄTTRE 2016

Jag vill passa på att tacka er alla för det gångna året. Ni har varit väldigt många under 2015 och min blogg har läsarsiffror som jag aldrig vågat drömma om. Också mina böcker når ut till fler människor, och Malmöboken har varit en stor framgång i det avseendet. Det har annars på både det privata planet och politiskt/socialt/ekonomiskt/kulturellt varit ett katastrofår. Det som maktens män och kvinnor kallar "utmaningar" har manifesterats som allt större påfrestningar på både välfärdssystemen och på Europas och vårt lands stabilitet. Parismassakrerna blev spiken i kistan på alla de illusioner och lögner vi matats med. Kanske vågar man uttrycka en liten, ja en väldigt liten, förhoppning om att 2016 kommer att utvecklas i en annan riktning. Under alla omständigheter kommer jag att fortsätta med bloggen på det nya året och hälsar alla gamla läsare välkomna tillbaka och eventuellt nya läsare hjärtligt välkomna.

er 

Thomas Nydahl

Foto: Astrid Nydahl

20 december: Antenner i regn

Foto: Astrid Nydahl
En sak är säker: världen är levande och brinner.

I en smutsig väntsal satt Hölderlin och läste.

(...)

Poesi är en glädje under vilken förtvivlan gömmer sig. Men under

förtvivlan finns återigen glädjen.

Man måste tala inifrån.



(Adam Zagajewski, ur Antenner i regn, i svensk
översättning av Anders Bodegård)

lördag 19 december 2015

Tänker på det gångna årets…

Foto: Astrid Nydahl


Läsning: Imre Kertész Den sista tillflykten

Klassiker: O.H. Hauges dagböcker varvade med Toqcuevilles Minnen

Musik: Cecilia Bartolis S:t Petersburg

Strand: Landön vid Östersjön, som alltid

Nederlag: Europa inför den islamistiska terrorn

Spik i kistan: Schengen

Svenska penna: Artur Szulc med I skuggan av Auschwitz

Globala penna: Alain Finkielkraut om mångkulturen och terrorn

Vilks: Att hålla kvar den mänskliga värdigheten också när ett maskingevär riktats mot en

Desperation: Den svenska regeringen i samförstånd med hela den politiska klassen

Politiska opposition: har inte sett någon att ta på riktigt allvar

Bloggare: Bodil Zalesky och Björn Kohlström

Mest utskällda men alltjämt bästa inslag i välfärden: sjukvården, från husläkarens lokala närvaro till klinikerna med knivar, specialkunskaper och maskiner, som vi alla behöver när vi blir trasiga

Lucia: mitt barnbarn Lykke som lussade för oss med systrarna Vera och Alma

Viktigaste pauser: Cafésittandet i skånska städer hela året

Historiska föreläsningar: alltid i Axess tv med förnämsta ledsagare som Nial Ferguson, Michael Scott och Janina Ramirez

Nyspråksordning: SVT i klar ledning vid årsslutet tätt följda av biblioteksväsendet och konstinstitutionerna

Massa och maktlöshet: de promenerande mobiltelefonerna

Politiska tonårsjargong: "Det är inte OK" - från Reinfeldt till Löfven

Miljöpartister: Cirkus Romson har fri entré året runt men gör då och då ett undantag för "verkligheten"

Övriga-partister: många år i riksdagen ger färdighet, man trollar med truten och döljer de falska korten ända fram till omröstningen och vet att folket lydigt står i kö som alltid

Gravsten: min son Tobbes, som kom på plats 10 oktober på 1-årsdagen av hans död

Egna "framsteg": arbetstipendium från Sveriges Författarfond och utgivningen av Antecknat i krigstid (våren 2015) och Ett barn är fött på Sevedsplan (hösten 2015)