tisdag 12 april 2016

Islamism och gängse svensk press och myndighetsutövning

Fjäder i växt, variation två. Foto: Astrid Nydahl
Mot bakgrund av vad som hänt och fortsatt händer förundras jag över att läsa pressens bevakning av islam och islamism. Som detta:
EU:s polismyndigheter är inte tillräckligt samkörda i arbetet med att stoppa militanta jihadister från att genomföra terrorattentat i väst, enligt Hans Brun, terrorforskare vid King's College i London. Han pekar på flera brister i samarbetet – bland annat att EU:s polisbyrå Europol inte har en gemensam databas över så kallade terrorresenärer. 
– I dagsläget finns forskare som har en bättre helhetsbild av problemet än polisen eftersom de har byggt upp transnationella forskardatabaser. Den typen av information skulle polismyndigheterna kunna dela mellan varandra. Visst finns det integritetsaspekter, men man får göra en rimlighetsbedömning, säger Hans Brun.
Själv förvånas jag över att det tydligen inte finns en gemensam databas. Hur är det möjligt efter så många år av islamistisk terror?

Sedan finns det också en naivitet som kommer till uttryck i nyhetsbevakningen. En naivitet som innebär att det ställs noll kritiska frågor:
Ali Ibrahim har jobbat ett kvartssekel i Rosengård och känner föräldrarna till Osama Krayem mycket väl. Den nu terrormisstänkte 23-åringen bröt kontakten med familjen efter att han värvats av IS, han bara försvann. 
– När de hörde om terrordåden i Bryssel tänkte de: Hoppas att det inte är vår son som var inblandad. Men tyvärr.Som imam är han verksam i många olika moskéer i södra Sverige, även flera av de källarmoskéer som finns i Rosengård. Han brukar trycka på moskéernas ansvar att hålla koll på kringresande rekryterare som söker kontakt med ungdomar.
En första fråga man kunde ha ställt till Ali Ibrahim är vad han och hans moskénätverk konkret gör för att identifiera och anmäla män som anslutit sig till det Koran-baserade hatet mot "otrogna" (kristna, judar, ateister med flera) och som öppet uttrycker judehat eller andra åsikter/hållningar som är de tydligaste markörerna inom jihadistkretsarna. Men nej då, inga sådana frågor ställs av en gängse svensk journalist.